2 Nov 2016

“När man får den blicken så byggs man upp.”

Skrivet av Jessica Segerberg

Eva_Loostrom_blog_1

Eva_Loostrom_blog_2


Grejen med Eva
kanske var det här med namnen. Att hon mindes dom och använde dom och sträckte fram sin hand och gav det till alla. Sedan var det blicken. Samma som min lillesyrra gav när jag hade lyft henne i anklarna och lagt ned henne på soffan, så tittar Eva mot alla hon möter. Öppet. Liksom rakt in bakom allt tvivel och skam och förväntan som vi väver in framför våra personligheter.

Men syrran har inte fått alla lager än, och Eva kanske jobbat bort dom, aldrig fått dom. Och det var DET. När man får den blicken så byggs man upp. Syrran har inte fattat kraften i det men Eva har. Eva fattar att om hon ser och tar för givet att de hon möter är goda och vill henne väl, så blir det ofta en självuppfyllande profetia. Man vill vara i ljuset av dom som ser ditt bästa jag. Man vill gärna bli den personen.

Eva_Looström_tearsheet_2_web
Eva_Loostrom_blog_3

Kommentera

Instagram

 Jag kokar ägg, knipsar av basilika, sköljer av tomaterna. Sätter ugnen på låg värme och stoppar in filmjölksbrödet jag frös in för några veckor sedan. Nästa gång vi flyttar vill jag bo på en plats där jag kan elda utomhus och slänga morotsskal i en kompost.
 I natt drömde jag att hon blev påkörd för att hon var okopplad och sprang rätt ut i vägen. Minns att jag tänkte: neej! Fick jag aldrig se henne bli stor! Och sen vaknade jag, vi for till Mörkö på promenad, hon sprang rakt fram på grusvägen när en bil kom runt kröken. Jag skrek åt henne att stanna. Hon gjorde det.
 Söndag i Tumba.