Jag saknar molkomlivet väldigt mycket. Litet och snällt. Fint och tryggt där i skogarna.
Allt kommer gå i ett fram tills i sommar. Det är svårt att hinna med och svårt att hinna tänka på allt som måste tänkas på. Och svårt att hinna träffa alla som blir så besvikna om jag inte hinner träffa.
Jag tror jag är i nån slags kris och livsfas och avgörande sprickor men jag vet inte.
För det är mitt emellan.