Ringer mamma. Vill bara prata. Hon säger vad jag måste prioritera och göra och på ett nafs har hon konstaterat hur jag är. Varför jag är så. Vad jag egentligen kanske har behov av just nu men inte ser själv.
Hon är perfekt just i dag.
Som Ebba fast i mammaperson.
Vi pratar om ett fotoprojekt. Som förmodligen är dags att göra.
— Tror du att du är redo för det då? säger hon.
— Jag söker ju upp det hela tiden. I alla projekt. I alla tankar. Det har jag aldrig gjort förut, svarar jag.
— Du får fundera på formen. Den röda tråden.
Vi lägger på.
Det känns utmärkt.