Om hon bara hade sett Wallander så hade vi kunnat solve this case!

Mamma vill att jag ska ha viktiga telefonnummer i plånboken. Ifall jag skulle gå vilse och bli mördad i Trollhättan. Så att polisen kan ringa till mamma och pappa och säga det.

– Har du inte sett Wallander! Säger hon.

Jag säger ingenting för vi pratar inte ens. Vi skriver. Och vi skriver på facebook.

Jag har nog inte sett så mycket Wallander. Men jag har sett så lite Wallander att jag vet att poliser vet hur man hittar döda människors föräldrar. De är inte journalister, som kan hitta vem som helst. Men de är i alla fall poliser. Och då slår de sig i backen på att få tala om för föräldrar att deras barn är döda. Det är deras jobb och det sköter dem. Oftast.

Mamma är rädd.
”Du är ju tjejen som kan lifta och ja ut i skog och mark”.

Jag vet inte vad hon menar med skog och mark. Skog och mark tycker jag låter mysigt och tryggt. En röd stuga vid en blänkande spegelsjö och blommor som luktar och allt det där. Inte alls så våldtäkt och misshandel och mordvapen som hon vill få det att framstå. Jag tänker bara på Värmlandsskogarna. Där finns de gott om sånt klyschigt som blänker.

Ut i skog och mark. Som att jag vore en scout. Som om jag vore Johan Dahlberg. Jag är inte Johan. Jag är Jessica. Som tänker ha kvitton i sin plånbok och som gick vilse men faktiskt tog sig hem.
Jag tar mig ju alltid hem. What’s up with the fuzz.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *