Och jag kan välja att tysta havet när jag hör det skrika

Fönstret är öppet och götagatan hoppar in och jag sitter vid vita väggar och längtar efter att prata och att skriva och att veta. En slags saknad.
Vi gick på bio igår efter ett dygn av nya människor som bara fyllde mig till bredden av samförstånd. Äkta och bra. Vin och gräs och sedan falafelfrukost och fotografiska och vegetarisk buffé. Verkligt fint.

Men vi gick på bio och Robin Hood var som man trodde och han kallade mig kvinnokämpe när vi gick hem och jag kände mig nöjd fast det nog inte var meningen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *