Finlivet i skogarna rinner mot sitt slut. Mitt huvud är fyllt av duntäcke eller något annat som tar väldigt mycket plats innanför öronen och näsan. Förkylning kallas det. En rejäl.
Nyår var många rätter lagade av en supertina. Fördrinkar och bubbel.
Trevligt folk som inte blev för många och som faktiskt stannade kvar. Inte spreds iväg med snön efter tolvslaget. Det gjorde vi istället.
Hem till en gammal lägenhet med sådär högt i tak som gör det högtidligt. Med lås till toadörren som egentligen är en nyckel och fönster som säkert läcker in kalluft. Den var fylld med syster och man och liten nyfödd som bjuder på frukost. För att sedan bilda en stor hög i hörnsoffan i timmar tills bussen går. Och snön är fortfarande massiv och allt som känns också.
Det känns mycket.