Nattliv runt min höft

Vi ska laga gryta idag. Kokosmjölk och kyckling.
Jasminris.

Igår var det Karlstads nattliv till fyra på morgonen.
Dansen på golvet var tydligen  inte bara dans på golv. När någon kille i rutigt tar armen runt min höft och säger ”amen jag har min här” till sina rutiga vänner så skallrar mina ögon i huvudet.
Och jag tänker på blogginlägget jag skrivit samma dygn som det här sker.
Ger en armbåge i sidan och allt som har mönstrade skjortor försvinner plötsligt från där vi stod. Ibland är det de enda som krävs.

Ikväll ska vi basta. Spela spel. Tydligen inte laga kyckling längre. Det ändras fort här.
De är så fina.

En tanke om “Nattliv runt min höft

  1. pralinis says:

    Konstigt, ungefär samma sak hände mig i lund. Signalementet jag kan ge är rutig skjorta som kom fram med några kompisar (också klädda i rutiga skjortor). Han lutade sig lite på min axel (sådär som alla gör) och sa att det skulle spelas bra musik där ikväll (LÖGN! Det var så jävla dåligt att jag gick hem). Sen delade han med sig av informationen att han gillade ”all musik som får mig att känna någonting. Gläde, sorg.. ja vad som helst”. Jag spydde nästan. Fast detta var betydligt tidigare, typ runt tolv. Tror du man hinner till karlstad på så några timmar? Eller finns det två mongon i rutiga skjortor?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *