Jag är i chock

Jag är i chock. Min hjärna är blockerad. Jag är i chock. Jag vet det för att jag såg en dokumentär om hjärnan en gång. Jag är i chock och jag hukar mig närmare mig själv. Böjd in över min egna kropp står jag på asfalten fast jag borde ligga.

De pratar spanska. Senorita. Han formar en kvadrat med fingrarna. Licens. Drivers licens. Licens. Kvadraten igen. Tittar bara på hans händer.

Jag tar det här långsamt tänker jag. En sak i taget för jag vet vart körkortet ligger. En meter ifrån mig i den välta moppen på vägen. Innanför luckan. Luckan är låst. Nyckeln sitter fortfarande i tändningen och den behöver flyttas därifrån in i det andra låset. På baksidan. Innanför luckan ligger min väska med värdesaker. Den dom ville åt. Killarna.

M satt på marken men nu gör hon inte det längre. Hon har nackskydd på en bår. Borde jag också ha nackskydd? Är det sånt här man får nackskydd för?

Senorita. Write, name. Years.

Jag får tillbaka körkortet. Är så rädd om det. Skjuter sakta in den i fickan på plånboken igen. Håller kvar. Stänger. Viker ihop den. Tittar på ett papper framför mig. Tittar på mannen i mörkblått. Han håller fram en penna framför pappret.

Write, name.
Han pekar på mig. Min kropp som står på vägen bredvid polisbilar och ambulans.

Jag nickar snabbt. Yesyes. Jag är i chock och nu skriver jag så då får jag sluta skaka. Jag vet att man skakar under chock. Adrenalinet. Överlevnadsinstinken så att man kan springa fort bort från faran. Men killarna hade moped och behövde inget adrenalin. Och jag vill inte springa alls. Jag vill ligga ned.

Borde jag också ha nackskydd? Skriver stort. Tänker på att bokstäverna inte får flyta in i varandra. Dom måste förstå när vi förstår så lite av varandra. Skriver ändå ihop c:et och a:et i mitt förnamn. Fan. Det får gå.

M.

Nu är hon förändrad igen. Inte ens kvar. M. Vart är hon nu? Det droppar blod från min armbåge. Varför får inte jag hjälp? Det droppar ju härifrån. Väskorna. Hennes ryggsäck. Jag måste ordna. Försäkringen också. Vi tog ingen. Ville inte betala 100 pezos till.

Väskorna. Plånboken i handen. Den ska ned i väskan. M’s ryggsäck. Den dom försökte rycka bort ifrån oss. Innan vi föll.

Your friend dont want go hospital.

Jag måste följa med. Dont go, our bags. I must have our bags. I wanna come with her.

Så många väskor att samla ihop. Ställer två på marken framför fötterna. En kvar. Vi hade tre, jag vet att vi hade tre och jag vet var den sista är. Fastspänd med snören bakpå moppen. I korgen. Knutarna. Skakar.

Bag, i can’t.

Bag.

Han hjälper till. Löser upp. Nu är det tre.

Your friend DONT want go hospital. Stay here. You will stay here.

Dont. Inte. Inte åka iväg. Stanna. Skönt. Allt samlat. Maja i ambulansen, väskorna här. Hjälmarna här. Jag här. Polisen. Men moppen? Dom ska ta den. Måste ge dom nycklarna. Annars kommer allt rasa. Dom måste ha nycklarna.

 Here. Take the keys!

Det droppar. En i vitt tar min kropp. Ler. Där är M.

Sit here.

Jag klarar det här. Jag är i chock men jag är stark. Jag är inte stark jag gråter, nej nu gråter jag inte. Maja har fuktiga ögon. Det kanske är okej att gråta. Gjorde det lite när jag skrev våra namn. Och ålder. 23. Och 25. Stora siffror.

 Aj. Han duttar vätska på armen. M har inget nackskydd längre. Bara små bandage på benen. Jag måste trycka på mannen i vitt’s hand med min. Det går bra tror jag. Det svider på armbågen men jag låtsas inte om det. Jag är i chock. Jag vet det för jag såg en dokumentär om hjärnan en gång. Jag minns inte när.

6 tankar om “Jag är i chock

  1. Pingback: Att göra ett projekt del 9: Trilla av ett fordon | VÄLFÄRDSSAMHÄLLET

  2. Bea Karlsson says:

    ojojoj! hoppas att ni mår bättre nu. lät inte alls kul med rånförsök! i ett fritt främmande land, dessutom! ta hand om er over there.

  3. anette says:

    Älskar dig hjärtat. Men vart livrädd för det är det som skrämmer mig allra mest i livet att nån av mina 4 hjärtan försvinner ur mitt liv tacksam för varje minut ni finns i mitt liv du och dina bröder. Kärlek.

  4. Pi says:

    Jessica mitt hjärta! Jag tänker på er. Ta hand om er. Du är stark och klarar mycket, men vila nu. Lova det. Kramar

  5. Signe says:

    Sushi! Du måste ju ta hand om dig så du inte kommer hem och är alldeles isär! Jag har ju så himla många genomskinliga tröjor som du inte har sett! Pöss

  6. Yngve Segerberg says:

    Hej gumman!
    Otäckt med den där olyckan. Men när du nu är där på plats så hitta ändå på saker att göra. Ni måste ju ha andra minnen från er resa än bara olyckan.
    I backspegeln så kommer ni att minnas andra saker med. Tex den vänliga lokalbefolkningen. Konstiga fenomen eller att ni bara var i nuet. Men känner jag dig rätt så fastnar du inte i det här allt för länge, du har nog redan släppt det. Vi får snacka om de här över en middag och lite vin med dina bröder när du kommit hem.
    Här är kalla vinterdagar, men mycket soliga. Ljuset kommer fort nu här i gamla Svedala. Älskar dig.
    Far

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *