9 Sep 2010

Hela tiden tills det blev självklart.

Skrivet av superadmin

Det är meningen att jag ska skriva en kort grej (här formulerar man sig i former som “halv a4” istället för 2000 tecken) om vad fotografi är. För mig. Det är självklart i hjärtat. Det brukar vara lätt i ord. Alltid varit lätt i text. Men inte just nu. Jag har tänkt för lite, litat på flödet som inte riktigt kommer.

Det var i datsalen en sen kväll. Förmodligen var Lisa och Cissi där, brevid varandra med spotify och det var innan Oskar Linnros. Det var nog kanske Hello Saferide med Anna som ljöd. Eller något annat höstigt. Eller om det till och med var snö. Men innan vi visste att det skulle bli superhjältevinter och Johan satt nog i hörnet där han alltid satt. Önskandes danshittar.

Meningar kommer ibland. Och det kom nu också. I vilken årstid det nu kan ha varit men jag tänkte att; jag vill bli fotograf.
Och så var det allt. Och det tog emot att säga till någon. Men det höll sig. Hela tiden tills det blev självklart.

Kommentera