Dricker ljus öl på en brygga alldeles ensam. Lyssnar på gruppen av män bredvid som diskuterar förhållanden. Någon ska gifta sig snart. Någons tjej förstår inte när hon blir raggad på. Någon har hittat balansen.
Dom ältar. Dricker också öl och där lutar jag mig mot staketet och är förvånad.
Inser att jag förmodligen sitter och klamrar mig fast vid könsrollerna som jag hela tiden försöker bortse från. Det är tryggt. Tryggt att vara offer och tjej och kämpa mot de där andra. Som ska föreställa människor men som trycker ned mig och min fitta. Vilket självklart sker. Men här sitter jag och är så koncentrerad på att genomskåda rollerna att det är det enda jag uppfattar. Det enda jag förväntar mig att se.
Vi har bråkat om det här.
Jag har rest mig upp i staden han inte känner till och lämnat honom för att han säger vad han anser. För att han i vissa avseenden tänkt ett varv längre än mig. Och i andra, inte alls. I vissa fall bara för att provocera.
Det finns ingen annan som trycker på de känsligaste i mig. Som ser och säger det jag inte vill höra. Som alltid utvecklar och vänder på kuben för att se de andra skavda kanterna.
Jag hatar det hos dig och efteråt finns det inget vackrare.
Att utveckla någon.