Låt oss vara på riktigt. Då och då.

Det är 17, 2 minusgrader medan jag äter daim och känner mig poetisk. Och jag skriver det också. Knappar ned ett sms och skickar det.

Äter daim och är poetisk.
Jag känner mig ofta poetisk. Äter mindre ofta daim men när det bjuds säger man ju inte nej. Så nu är det röda plastpapper över hela vårt bord och alla de andra ätarna har lämnat mig kvar med dem. Högarna.

Jag borde ju dricka rödvin.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *