Inlägg i kategorin: Fotograf Jessica Segerberg

24 Aug 2017

“Jag vet inte varför, men ett skifte sker”

Av Jessica Segerberg

Nånstans i mitten av fotograferingstiden bryts det lite halvsömniga. Innan vi träffas har P.O Tidholm hållit ett 80 minuters föredrag rätt från skallen, utan anteckningar. Man kan säga att det gör en lite mör. Jag vet inte varför, men ett skifte sker. Kanske är det avbrottet av en vän som kikar ut från en dörr […]


27 Apr 2017

“Nu har du dina bilder, säger hon. Tar sin handväska på armen, tackar och går med stora kliv ut genom dörren.”

Av Jessica Segerberg

Det är som att en kontrollerad storm kommer in i studion i form av Dilsa Demirbag-Sten. “Vill du att jag brekar såhär med benen?” säger hon. “Ja, absolut” säger jag. Och på fem minuter är det över. “Nu har du dina bilder” säger hon, tar sin handväska på armen, tackar och går med stora kliv […]


25 Apr 2017

Anteckning från Vietnam III “Vi är så fria, tycker han. Vi är inte ens gifta men reser ihop och pussas på gatan och delar samma lägenhet i vårt land.”

Av Jessica Segerberg

Vi har en fantastisk middag. Först är den påväg att inte bli av för att vår 24 åriga värd inte vet hur man tänder en eld och håller den levande. Men med hjälp av pinnar vi plockat längst väggrenen, och det självsäkra skillen av gammal granntant, så får hon kolen att glöda. Vi grillar fyra […]


10 Apr 2017

Bredvid ett terrorattentat

Av Jessica Segerberg

Bild: Per Wahlberg Det konstiga är att alla springer bort från personen som ligger på marken och uppenbarligen är påkörd. Varför hjälper ingen? Vi sprang ut ur caféet på en sidogata till Drottninggatan för att nått inte stämde. Folk utanför fönstret skrek och sprang, jag gick åt andra hållet bara för att fatta. Det ligger […]


7 Apr 2017

“Har aldrig sett Rickard Söderberg på teve utan smink, inte i grå mjukisar heller”

Av Jessica Segerberg

Rickard Söderberg har influensa. Han står lutad mot sin dörrpost med ett tyst nej i munnen och en förvånad blick mot min kameraväska.  — Har ingen ringt dig?! Klockan var 05.20 då väckarklockan skrek, jag klev i mina kläder och gick till tåget. Vid lunchtid är jag i Malmö. Har aldrig sett Rickard på teve […]


24 Mar 2017

Anteckning från Vietnam II “jag kliver på och pekar ned i vår töntiga guidebok och de säger “Yes, yes, please kliv på”

Av Jessica Segerberg

Vi är i Vietnam. Har landat i norr och flyger hem från söder. Vi tar två lokala bussar för att komma till en busstation. Två, för att vi drabbas av en stor insikt i att vi åkt för långt och nu är påväg åt helvete. Det stämmer inte, enligt tjejen på hållplatsen som faktiskt snackar […]


21 Mar 2017

“Som tur är har han inställningen att en fotografering är något som man gör ihop – man samarbetar och inspireras av varandra”

Av Jessica Segerberg

  Det visar sig att Hans Sandberg är lite höjdrädd. Som tur är har han inställningen att en fotografering är något som man gör ihop – man samarbetar och inspireras av varandra, och det är nog därför det går rätt bra för Hans. Och varför han verkar så glad. Jag har tänkt ut en bild […]


17 Jan 2017

Anteckning från Vietnam I “Im a proud american, but I hate my next president” säger pappan och skrattar.

Av Jessica Segerberg

“He’s a fascist monster” säger den amerikanska sjuåringen glatt och tittar mig i ögonen så att pannlampan på hjälmen bländar. Vi befinner oss i en grotta några kilometer under jord och verkar vara uppe i en politisk diskussion om det amerikanska valet. Tillsammans med åtta andra har vi fått vada, klättra och simma för att […]


22 Dec 2016

“Han släpper skiva mitt i ett stockholmskt snökaos.”

Av Jessica Segerberg

Jag vet precis vad han menar, när Peter Lemarc sitter barfota på golvet och säger att det är så jäkla stressigt just nu. Han släpper skiva mitt i ett stockholmskt snökaos. Jag redigerar bilder hela nätterna, släpar kameraväskan genom slasken. Vi har samma matthet, jag tror att man ibland blir mentalt avklädd av stress. Det […]


19 Dec 2016

“Alla frilansare borde ha en pepp-mapp när man mitt i natten försöker rädda ett jobb som gått åt skogen.”

Av Jessica Segerberg

Sveriges pressombudsmans mamma är 89 år gammal. Hon lärde honom läsa med hjälp av serietidningar och nu mailar Ola Sigvardsson och frågar om han inte möjligtvis skulle kunna få köpa den svartvita bilden. Han vill ge den till sin mor och en till sin fru för att “jag tror inte att någon tagit så fina […]


Next Page »

Instagram

 Det tar tusen år att ta sig till platser med dig. Du ska lukta, gå uppför trappor till portar, ta upp glasspapper från marken, sätta dig ned på rumpan och ta det lite lugnt eller rusa skällande mot en rullväska som låter. Allt det låter kanske störigt, men det gör mig närvarande med dig. Jag håller koll på kopplet som zickzackar fram, på din blick som då och då möter min för att kolla att allt är okej. Flera gånger om dagen pratar främlingar med mig för att du finns. Dom berättar om sina djur och om sig själva. Förra veckan väntade vi på bussen när vi mötte en kvinna påväg hem. Efter fem minuter kom hon tillbaka och satt på huk bredvid dig tills bussen kom. Det är som att du öppnar upp folk, ger en anledning att mötas.
 ✨Varning för skryt! ✨Massor av nomineringar haglar över @a4_text_form som vanligt! Mycket glad över att få jobba med genierna där. Bland annat så är Allt om tidskrifter och Akademikern nominerade till både Svenska designpriset och Publishingpriset. Särskilt gillar jag att omslaget på Eva i Angered är nominerat till PP, det var ett av mina favoritjobb. Men även tidningarna Horizont och A4:s egen tidning #4 (som handlar om form & journalistik i Helsingfors och där jag tog nästa varje bild i hela tidningen) är nominerat till publishingpriset. Bla bla, okej. Återvänder nu till att lägga ut bilder på min valp. #fotografjessicasegerberg #publishingpriset #svenskadesignpriset
 I dag fyller jag 28 år. Det betyder att det är två år kvar tills jag får läsa brevet jag skrev till mig själv när jag var tolv. Det innehåller olika saker mitt tolvårsjag tyckte att jag ska ha klarat av. Jag minns att en utav dom är att jag någon gång ska ha besökt storstaden London. Det har jag hunnit med fyra gånger. Om två år skriver jag ett nytt brev, till min femtioårsdag. Men i dag tänker jag på vad som har hänt under bara ett år. Jag har skaffat tre djur (varav två hittades i skogen) flyttat till Tumba, sett människor dö på en gata, rest från norr till söder i Vietnam, gått till psykolog. Fått mer klarhet i saker, blivit mer förvirrade i andra. Jessica 28 år, jag önskar dig harmoni, fina möten, en stadig hand hos Nichlas, fina naturupplevelser, problem som ska lösas och ett inre som blommar. ✨