Inlägg i kategorin: Finläsning

24 Mar 2017

Anteckning från Vietnam II “jag kliver på och pekar ned i vår töntiga guidebok och de säger “Yes, yes, please kliv på”

Av Jessica Segerberg

Vi är i Vietnam. Har landat i norr och flyger hem från söder. Vi tar två lokala bussar för att komma till en busstation. Två, för att vi drabbas av en stor insikt i att vi åkt för långt och nu är påväg åt helvete. Det stämmer inte, enligt tjejen på hållplatsen som faktiskt snackar […]


29 Feb 2016

FEBRUARI: FLYTTA

Av Jessica Segerberg

  Jag har jättesvårt att kolla på henne när jag säger det. Viker duken vid tallriken och precis när jag säger det är nått jag måste berätta kom servitören fram och frågade om kaffe och dessert. Märker ingen stämning alls. Avbryter senare mitt i och frågar om maten är god. Pastan var för hård och […]


20 Apr 2015

“Det har gått femton år och jag stirrar på dom igen, känner hamburgesmak i munnen på andra sidan jorden.”

Av Jessica Segerberg

Första gången vi dyker tänker jag på McDonalds. När jag var liten hade dom ett stort akvarium med färgglada fiskar som vi alltid tröck våra pommesfingrar mot. Man visste att de fick ont i fisköronen om man bankade men vi gjorde det ändå, det var ju så starka färger, som levande tecknat. Inte som våra […]


22 Dec 2014

ANTECKNING FRÅN BANGATAN VIII

Av Jessica Segerberg

Vi står mitt i gatan men orkar inte tänka på spårvagnen som kommer när som helst. Plockar softbox ur bakluckan och lägger in hennes när hon sätter sig i bilen. Bär upp mikrofon efter att vi kramats och sagt — okejbra, viseshemmasen. Jag tänker att vi båda sluddrar till varandra. Klockan är snart natt och vi […]


17 Dec 2014

“Det är bara en jävla bild. Herregud, jag har bråttom – hinner jag tänka innan jag kommer på att det ju aldrig är bara en jävla bild.”

Av Jessica Segerberg

Kan det vara fyra meter upp? Kanske mer tre och ett halvt. Ligger med armarna och benen rakt ut på golvet, ögonen riktade mot taket och ett helt knallrosa ansikte. Vissa blir röda när de sprungit men jag blir neonrosa. Springer för att allt går så fort runt om mig. Veckan rusar fram, stressar till spånmöten för […]


4 Aug 2014

Anteckningar från Bangatan VII

Av Jessica Segerberg

Det faller en hög bokhylla med porslin rakt ned i marken fast det gör det inte för det är en dröm. Vaknar med bultande kropp. Nedanför öppet fönster står en krokig spårvagn. Glassplitter under balkongen och övergångsskylt som tittar rakt upp i himlen. Alla passagerare måste vandra ut ur vagnen och en liten bil längre […]


20 Jun 2014

Anteckning från Bangatan V

Av Jessica Segerberg

Det ser ut som vanligt fast det finns portkod nu. Och ny grind, och snart ska de reparera balkongerna där man “går ut på egen risk” fast jag äter frukost där. Den är sanslöst rostig. Har det största rummet nu, den med kakelugn och sånt vackert tjafs i taket med sprickor. Packar upp halvvägs men […]


21 Jan 2014

“Han har med sig ombyte och jag har med honom hem. Eva i köket och handfatet på toaletten har gått sönder, rinner ursinnigt när vi går förbi i hallen. “

Av Jessica Segerberg

Joacim Cans är sångare i Hammerfall. Här är han fotograferad till helgbilagan Två Dagar i Göteborgs-Posten. Det ligger en metalsångare ovanpå duntäcket på mitt sovrumsgolv. Han har håret utspritt som en blomma och frågar om han ska titta in i kameran.  Jag säger att han ska och tänker att jag aldrig jobbat såhär mycket hemifrån. […]


22 Dec 2013

Anteckning från Bangatan IIII

Av Jessica Segerberg

Opererade höften för två veckor sedan och nu visar hon på fårfällen framför teven hur man står på huvudet. – Aaaktaaaa, säger vi. Och hon lyssnar inte. Puttar upp benen mot taket och trillar omkull i en hög. Sen lagar hon kola och Anna gör paprika i ugn och jag sitter bara i köksfåtöljen och […]


23 Nov 2013

“… och vi får springa igenom en säkerhetskontroll och kliva rakt ut på asfalt med plan på.”

Av Jessica Segerberg

Ett personporträtt på Annika Nyberg vars hemstad är min.  Hon är VD på Göteborg city airport och kan kliva ut på startbanor när helst det behövs. I dag behövs det, säger jag, och vi får springa igenom en säkerhetskontroll och kliva rakt ut på asfalt med plan på. Vi fortsätter till skjulen med den fina färgen och […]


Next Page »

Instagram

 Det tar tusen år att ta sig till platser med dig. Du ska lukta, gå uppför trappor till portar, ta upp glasspapper från marken, sätta dig ned på rumpan och ta det lite lugnt eller rusa skällande mot en rullväska som låter. Allt det låter kanske störigt, men det gör mig närvarande med dig. Jag håller koll på kopplet som zickzackar fram, på din blick som då och då möter min för att kolla att allt är okej. Flera gånger om dagen pratar främlingar med mig för att du finns. Dom berättar om sina djur och om sig själva. Förra veckan väntade vi på bussen när vi mötte en kvinna påväg hem. Efter fem minuter kom hon tillbaka och satt på huk bredvid dig tills bussen kom. Det är som att du öppnar upp folk, ger en anledning att mötas.
 ✨Varning för skryt! ✨Massor av nomineringar haglar över @a4_text_form som vanligt! Mycket glad över att få jobba med genierna där. Bland annat så är Allt om tidskrifter och Akademikern nominerade till både Svenska designpriset och Publishingpriset. Särskilt gillar jag att omslaget på Eva i Angered är nominerat till PP, det var ett av mina favoritjobb. Men även tidningarna Horizont och A4:s egen tidning #4 (som handlar om form & journalistik i Helsingfors och där jag tog nästa varje bild i hela tidningen) är nominerat till publishingpriset. Bla bla, okej. Återvänder nu till att lägga ut bilder på min valp. #fotografjessicasegerberg #publishingpriset #svenskadesignpriset
 I dag fyller jag 28 år. Det betyder att det är två år kvar tills jag får läsa brevet jag skrev till mig själv när jag var tolv. Det innehåller olika saker mitt tolvårsjag tyckte att jag ska ha klarat av. Jag minns att en utav dom är att jag någon gång ska ha besökt storstaden London. Det har jag hunnit med fyra gånger. Om två år skriver jag ett nytt brev, till min femtioårsdag. Men i dag tänker jag på vad som har hänt under bara ett år. Jag har skaffat tre djur (varav två hittades i skogen) flyttat till Tumba, sett människor dö på en gata, rest från norr till söder i Vietnam, gått till psykolog. Fått mer klarhet i saker, blivit mer förvirrade i andra. Jessica 28 år, jag önskar dig harmoni, fina möten, en stadig hand hos Nichlas, fina naturupplevelser, problem som ska lösas och ett inre som blommar. ✨