Category Archives: Fånerier

Jag rycker till och spänner magmusklerna. Det gör ont på sidan av ögonen för att de är så uppspärrade.

Det är någon som knackar på min dörr. Det är snarare någon som bankar på min dörr och klockan är tjugo i två på natten.
Går igenom vart nycklarna är, vet att jag låste, vet att jag har en kökskniv på diskbänken, vet att jag inte har mer än underkläder på mig och att det är negativt. Vet också att jag absolut inte tänker öppna dörren och att jag medvetet börjar andas tystare. Försöker lugna ned pulsen. Lugna ned hjärtat.

Knackningarna går över på andra dörrar. Fortsätter. Jag tänker att jag inte har någon lust att bli våldtagen i min egen lägenhet. Jävlarna kan stanna utanför.

Morgonen kommer. Åker till tidningen och går igenom polisrapporterna för att lägga ut notiser på webben.

Rån 01.49 på Furlundsvägen.

Fan.
Vem ville hysteriskt ha hjälp utanför min dörr?
Eller,
vem ville råna?

Varje dag fastnar jag för meningar. Jag vet inte varför. Då mailar jag dem till mig själv eller skriver in i ett dokument.  Här är två från i dag.

”Jag eldar på som fan”
”Innan verkade det enklare, då var det en chef och sen var det bara gud och himlen. Nu tror ingen på gud. Nu tror ingen på himlen.”

Det är liten tjej här som är längre än mig men har färgat håret ljusbrunt och är inte alls blond som senast. Och igår var hon dessutom platthårig och jag blev besviken. Sedan badade vi bastu och poff sade det. Poff och så var det lockar kring hela hennes huvud och jag är numera nöjd.

Vi skulle gått på konsert men misslyckades och drack rödvin på barstolar istället där väldigt många män plötsligt skulle beställa sina öl och aldrig var det kvinnor. Och alltid öl. Men vi pratade om kärlek och davidar som vi haft men numera inte har. Och sedan åkte vi volvo hemmåt medan Victor och Adam härmade tecknade hundägare. För att poffbasta med folköl som nog var gjord av diamanter eller smaragder för öl kan inte vara så dyr. Eller så kan den det. Folklig som den är.

Nu sover hon med lockarna över hela ansiktet på madrassen nedanför sängen. Vaknar till av Johans ihärdiga knackningar. Han vill äta köttbullar. Och han vill göra det med oss. Därmed basta eller pasta kanske. Till.
Med ketchup.

Det är 17, 2 minusgrader medan jag äter daim och känner mig poetisk. Och jag skriver det också. Knappar ned ett sms och skickar det.

Äter daim och är poetisk.
Jag känner mig ofta poetisk. Äter mindre ofta daim men när det bjuds säger man ju inte nej. Så nu är det röda plastpapper över hela vårt bord och alla de andra ätarna har lämnat mig kvar med dem. Högarna.

Jag borde ju dricka rödvin.

37 kronor, 1 cent och en spik.
Pappa har precis rensat filtret på tvättmaskinen.

Feels good being home.