4 Jun 2018

+ Natalia Kazmierska och Martin Aagård “Vi kan verkligen tänka oss ganska fåniga pressbilder” +

Skrivet av Jessica Segerberg

 

Mail 30 oktober 2017: Pressbilder Atlas

“När vi själva diskuterat omslag och bilder har vi ibland nämnt sämsta sortens management- och självhjälpslitteratur som förebilder. Du vet, typ ett porträtt på någon som ser förvånad ut under rubriken “Everything you wanted to know about…”

“Vi kan verkligen tänka oss ganska fåniga pressbilder. Helt enkelt bilder där vi inte ser ut som särskilt seriösa författare. Det ligger i linje med bokens innehåll.”

Kulturjournalisterna Natalia Kazmierska och Martin Aagårds nya bok Popkulturens död handlar om:

Den första boken någonsin om popkulturens död; om hur medelklassen kramade ihjäl musikfestivalerna, om hur Donald Trump tog livet av dokusåpan, om hur Pamela Anderson blev den sista skandaldrottningen och om hur punken tagits över av högerextrema nättroll.


28 May 2018

+ Veckoplan Maj IIII +

Skrivet av Jessica Segerberg

Ett frilansliv.

+ Börjar veckan med att dra till Riksdagen och plåta alla vänsterpartister (ca 28 pers) som är valbara på riksdagslistan. Ska släpa mina blixtar, fyra stativ, två kameror, prytlar (typ silvertejp och en smoothie att slänga i sig när det hinns) och en nästan TRE meter lång fond från centralen. Försökte få med mig assistent (okej min väldigt kvicktänkta och lösningsorienterade lillebror) men han kunde inte den här gången. Men! Har hittat ett riktigt finurligt sätt att packa allt på min pirra, så det är LUGNT. Intalar jag mig. Varför åker du kommunalt, är du galen? Omöjligt att hitta parkering nära Riksdagen och jag tar bilen ned till pendeln under icke rusningstrafik = win.

+ Redigera & leverera två jobb till Civilekonomen.

+ Ska till hundtränarna med Vanja. Det var länge sedan nu, vi har fått skjuta på det några gånger från båda hållen. Ska bli kul. Och, lite nervöst eftersom vi inte hunnit träna såpass mycket som vi borde haft tiden till.

+ Fota förskolan i Aspudden med den roliga källkritiska uppgiften, som vi inte fick till det med förra veckan.

+ Redigera pressbilderna på Lee Wermelin.

+ Nått roligt? Skejta eller bada? Kanske båda?

Ps. Den här artikeln om Nya Stockholms Kvinnohistoriska. Ett museum om (suprise!) kvinnors historia som känns nyskapande. Nästa år är det 100 år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige, snacka om att det kommer ordna bra grejer tills dess. Vilket vi alla borde göra, eller hur? Kommer bli ett grymt år!

“Vi vill tända upp nya lampor, hitta nya spår och ny forskning, men vi kommer inte att sitta och hitta på utställningar helt på egen hand. Vi har ju bland våra medlemmar de främsta experterna som finns i de här frågorna och det är de som kommer bidra. Och genom just samverkan mellan alla dessa olika medlemmar så kan ju synen på kvinnohistorien breddas och fördjupas och berättelserna få olika ingångar från forskningen och vetenskapen.” Lina Thomsgård.

“Det syns överallt, också i kulturen. Och ska Sverige vara ett föregångsland i världen när det gäller jämställdhet så bör vi ju verkligen förmedla all denna kunskap om vad kvinnor har uträttat och inte kunnat uträtta i historien…” Lina Thomsgård

“– …precis så, instämmer Gunilla Thorgren. Förmedla så att den unga generationen blir medveten om att den både har ett ansvar, men också ett arv att leva upp till. Det är ytterst en demokratifråga.”


23 May 2018

+ Veckoplan Maj III +

Skrivet av Jessica Segerberg


Ett frilansliv.

+ Boka in och kanske hinna plåta ett reportage om källkritik på en förskola i Aspudden. Barnen har fått klistra och klippa in bilder på sig själva på en plats de gillar, och sedan lurat sina föräldrar att de har varit på godislandet, ensam hemma själva, eller på månen. Och sen har de snackat om bild och vad som är sant och inte. Så bra initiativ av pedagogerna! Ska även bli omslag så får tänka ett varv kring att få in gulligt barn + källkritik i samma bild. Hehe.

+ Göra ett större jobb för Hakon media och leverera hyfsat många bilder i veckan.

+ Skriva en betald krönika för en tidning (!) om ett ämne jag slängde ur mig när jag inte ville skriva om det dom tyckte jag skulle skriva om. Det är ingen större grej, men eftersom jag tänkt mycket på att jag skulle vilja skriva mer så blev jag överraskad. Affirmation? ;) Blev impad av redaktören som istället för att säga tack och adjö frågade vad jag kände för att skriva om. Mycket smart.

+ Hjälpa min brorsa att flytta på lördag. Alltså, mina familjemedlemmar flyttar jämt, men nu ska FYRA av dom flytta inom loppet av någon månad. Tre av dom till ganska stora renoveringsobjekt.

+ Köpa en stor grå fond inför nästa veckas pressfotografering av alla vänsterpartister som är valbara på riksdagslistan. Ska tas i riksdagen! Note to self: ta ur fickkniven ur kameraväskan.

+ Gå på visning av det där torpet utan avlopp eller vettig el och drömma sig bort. Men billigt är det! Har läst på om trekammarbrunnar och vad det kostar att dra om all el. Allt känns möjligt i den här sommarhettan? Farligt.

Ps. Jag kan inte nog rekommendera den här workshopen i Malakta, Finland. Förra året hette den Nordic visual storytelling workshop, men har nu bytt namn till Beyond visual storytelling. Vilket är precis vad det var för mig! SÅ mycket mer än en otroligt professionell workshop.  Ska skriva ett eget inlägg om det, för det var en magisk upplevelse. SÖK! Och läs mer här! 

Och här är Fb gruppen! Utropstecken!


11 May 2018

+ Christer Gardell och solstolar i Tumba +

Skrivet av Jessica Segerberg


När man tittar
ut från fönstret i mitt kontor, vilket är ett extra rum i vår lägenhet i Tumba,  ser man två gjutna grillar på en stor gräsmatta. Om sommaren sitter någon brunbränd människa i solstol. Med böjd rygg drar den stolen och nån bok längre ut från fasaden när skuggan närmar sig. Grillarna används nästan varje dag, någon granne sköter om blomplanteringarna, det finns ett hål i marken där julgranen fälls upp i december av vaktmästar-Fredrik. Jag har persiennerna neddragna när jag redigerar.

På stället vi bodde på innan såg jag rätt in i en annan fasad, en kille i kalsonger som alltid gjorde situps, en grusplan bredvid tunnelbanan som hade kunnat bli en park men istället väntade på sitt bygglov för åtminstone 7:e året i rad. Ibland gick barnen på förskolan dit och plockade tussilago bland stenarna. Gled in genom en öppning i stängslet.

Christer Gardells kontor har utsikt över Humlegården. Personen som brukar ordna kaffebrickan in till Christers rum är sjuk. Den är förberedd, dom vet att vi ska komma. Det blir lite prat mellan dom anställda om vem som ska bära in brickan. Och när, hur brukar det gå till? Reportern får sitta i ett annat rum medan jag kikat runt i lokalerna med kvinnan i receptionen. Innan vi knallar runt ringer hon till Christer och säger att vi är här, jag hör en mansröst svara några meter ifrån bakom en dörr. Hon lägger på och säger att han snart är redo. Vilket jag vet, eftersom jag hörde honom.

Man ser ned på trädkronorna från den lilla kupolen på deras övre våning, där har det skrivits kontrakt med utsikt över träden. Solen skiner rakt in, det måste bli stekhett på sommaren.

Om man googlar Christer så står det att han är en hedge fund manager och när jag googlar vad hedgefond betyder står det på wiki:

“En hedgefond (värdepappersfond) är en fond som tar både korta och långa positioner på värdepappersmarknaden.”

Vilket inte säger mig mycket alls. Vet du om att på hitta.se så finns en liten text som berättar om människorna som bor i varje område? Det är ofta väldigt träffande och tydligt. Något typ av genomsnitt för människorna som bor där, vilken bil som är vanligast, vad folk tjänar, till och med vilka intressen folk har. Typ golf, att gymma, köpa ny elektronik. Ibland, i lite mer medel och överklass så står det att värdepapper är ett stort intresse. Vi skämtar ibland om det där, att man går runt med sina små papper och har det jätte kul. Ungefär som när vi tar med våra brädor och åker i skejtparker.

Jag känner inte att det är kunskap för mig, en värld för mig, men varför inte egentligen? Det jag behöver tänka på inför det här jobbet är vad för roliga effekter av ljuset som man kan skapa om man drar ned träpersiennen och får Christer att huka lite på sig. Att få en bild när han sippar på sitt kaffe, och en när man ser hur han tar plats. Jag tänker ibland att det är mitt jobb att göra folk lite mer mänskliga. Inte alltid, ibland ska dom bara bli fina. Men när det kommer till Christer Gardell, en av Sveriges mest kända finansmän, så kan man ju få försöka. Och det verkar som att han också tänkte så. När jag frågar om han kan hoppa upp i ett konstigt hörn på en köksbänk gör han det direkt. Han föreslår själv att han ska hoppa upp på ett stort mötesbord och jag säger ” Ja!” men kommer sen fram till att det skulle gå sönder. Jag frågar om han kan tänkas sig att ligga under bordet, jag vet inte varför, det kändes bara kul, och för en sekund tycker han nog också det, men ångrar sig.

“Nää, nä, så roligt ska vi inte ha det.” säger han och flinar.

Nästa gång tänker jag, nästa gång ska vi göra något riktigt knäppt.


7 May 2018

+ Veckoplan Maj II +

Skrivet av Jessica Segerberg

Ett frilansliv.

+ Förra veckan tog jag en paus. Nichlas var ledig, vår buss gick sönder, jag hjälpte till att rensa ur vår farfars hus (Han har flyttat till ett hem och min mellanbror har köpt hans hus). Levererade ett större jobb men ägnade större delen av veckan åt praktiska grejer och att hänga med Nichlas och Vanja i skogen. Vet inte varför, men det var en så tung vecka rent psykiskt. Som att kravla runt i sirap med alla känslor utanpå.

+ Ta Vanjas 1 års vaccin hos veterinären och ta med katten i samma veva. Vi misstänker att hon har någon typ av astma.

+ Skicka iväg ett urval på pressbilder och ett förslag på vilka jag skulle välja.

+ Leverera författarbilder.

+ Träffa en kompis och dricka kallt vitt vin och snacka. Föredrar det framför stor fest närsomhelst.

+ Kvällsskejta för att det ska vara så varmt den här veckan!

+ Hoppas få till två plåtningar. Men det är än så länge oklart när ekonomiprofessorn och det stora försäkringsbolaget har tid.

Ps. Den här Intervjun med Annika Norlin i DN. 

“Det finns något i mig som jag skulle vilja kalla för ett byatänk. I byar eller i mindre städer har man helt enkelt inte råd att vara otrevlig mot den i kassan, för den personen kommer att visa sig vara någons brorsa eller syrra. Och det kan jag inte sopa av mig. Jag vill det inte heller, jag tycker att det är en ganska fin grej. Det kändes ibland som om det var den finaste delen av mig som folk tyckte att jag skulle sluta med.

“På samma sätt har det varit med den här feministtrenden i musik som pågår just nu. Jag älskar det, men för mig är det problematiskt att alla de här låtarna verkar handla om att vara en stark kvinna som klarar sig själv. Man är ensam och fierce. Om man är kvinna från norr har man alltid fått veta att man måste vara stark, minst lika bra som en man på allt. Det är nog en nyckel till mycket i min musik. För mig ligger det revolutionära i att få vara svag, känslosam och att få hjälp.”


23 Apr 2018

+ Veckoplan IIII April +

Skrivet av Jessica Segerberg


Ett frilansliv.

Förra veckan blev den stressigaste någonsin. Jag har lätt för att spinna iväg i en stress spiral och måste lugna ned mig när jag kan. Jag vill ju styra över mitt liv och mitt mående så gott det går, inte låta jobb som trillar över mig bestämma. Som frilans får man ofta anpassa sig fort, och saker dyker upp eller ändras kvickt. Men det innebär också att man kan bestämma sig för att tacka nej för att få mer balans, även om man tappar på det ekonomiskt (inom rimliga gränser såklart). Jag kunde skickade över ett jobb till en annan fotograf som hade en lugnare period, så jag kunde få lite luftigare den här vecka. Det viktigaste är inte att undvika skitstressiga perioder, utan att få det långsammare efteråt.

+ Fota pressbilder på fackförbundet Civilekonomernas nya ordförande (som blivit första kvinna någonsin på den posten). Vi har enats om att de ska vara avslappnade, starka uttryck men med hyfsat neutrala bakgrunder utomhus. Eftersom vi setts och plåtat ihop förut så vet jag ungefär åt vilket håll hon vill. Lee är modig och nytänkande, så det kommer bli fint.

+ Ska plåta Kamratpostens redaktion till Allt om tidskrifter! Så peppad på det. Visste du att den startade 1892 och den finansieras nästan enbart genom prenumerationer? Den säljs inte i lösnummer och tackar nej till annonser för att de vill vara ett schyst och reklamfritt alternativ på platser där barn och unga finns. Helt otroligt?

+ Plugga min distanskurs i Hundens beteende.

+ Redigera bilder från workshopen i hållbart resande.

+ Till helgen ska vi på fest hos några bekanta som vi skejtar med. De har flyttat till ett torp utanför Mariestad (förut bodde de i ett torp utanför Linköping där de hade DEN HÄR rampen vid en kohage!) Vi ska ställa på våran röda buss som stått i en lada hela vintern, packa med duntäcken, fylla den med 30+ skejtare och rulla ditåt.

PS. Den HÄR LensCulture intervjun med Magnum fotografen David Alan Harvey. Han kändes väldigt sympatiskt och det HÄR klassiska repet från -67 är fantastiskt.

“This is a key point: I always make sure that whoever I am photographing enjoys the experience. That has stayed true throughout all the years I’ve been working.”

“And my thought is—why wouldn’t you want to do that? Why wouldn’t you want your subjects to enjoy your work? It’s so important to me that the people I photograph know that I mean no harm—but it goes beyond that. You are also helping them see something else; you’re showing them their day-to-day from a different perspective. ”

– David Alan Harvey

 


20 Apr 2018

+ En fotografmiddag & tips på kvinnliga fotografer +

Skrivet av Jessica Segerberg


För ett tag
sedan var jag iväg och gjorde ett jobb med en reporter. Vi hade jätte trevligt, jobbet gick okej och när vi står i tunnelbanan och väntar på tåget så säger hon

“Jag känner inte till så många kvinnliga fotografer, vi använder mest män.”

Det var ingen värdering, bara ett konstaterande. En journalist som jobbat många år kände inte till så många kvinnor som fotar.

“Va? Det kryllar ju av dom?” och så började jag rabbla namn. Tåget kom. Vi skiljdes snart åt.

Jag tror att hon är unik, att många har stenkoll på vilka fotografkvinnor det finns i Sverige (de blir ju bara fler och fler). Men, om du någon gång skulle undra. Vilja testa någon annan, har upptäckt att ni på senaste tiden har använt mycket män som plåtat. Så kommer här en lista på fyra heelt otroliga fotografer.

+ Maja Brands hemsida (och även hennes specialsida för bröllop.)

+ Stina Stjernkvist hemsida.

+ Therese Janssons hemsida.

+ Ylva Sundgrens hemsida.

Vill du tipsa om någon annan? Kanske någon som inte håller till i Stockholm? Dig själv? Skriv en kommentar så går det att kika där för inspiration.

 


Det här utmärkta
gänget och jag har börjat med fotografkvinnomiddag. Jag hade tänkt ett tag på (och hade det som nyårslöfte!) att bjuda hem några fotografer jag inte kände på hamburgare hos mig i Tumba. Snacka om att vara fotograf och att leva som frilans – och så ville jag att det skulle vara kvinnoseparatistiskt.

Det här var andra tillfället, Ylva bjöd på rödvin och ostar när hennes barn somnat. Jag kom dit som en stressad pöl och gick mot pendeln vid midnatt som en energifylld tonåring. Det är verkligen som att landa i en mjuk hög av varm bomull. Det är en sådan förstående, öppen och tillåtande plats. Nästa gång ska vi till Maja (hon bredvid geparden).


16 Apr 2018

+ Veckoplan III April +

Skrivet av Jessica Segerberg

Ett frilansliv.

+ Ska på fotografkvinnor-middag! Vår andra, och förhoppningsvis en tradition som kommer fortsätta och utvecklas. För några månader sedan bjöd jag hem ett gäng kvinnor som jobbar som fotografer. Dom är superduktiga och jag kände dom inte, drog iväg ett mail på fb bara och frågade om dom ville komma till Tumba. Jag bjöd på vegohamburgare och alla andra bjöd på sig själva, det var så fint. Den här gången är det Ylva Sundgren (kolla hennes snygga hemsida!) som bjuder på vin, ost och choklad i hennes lägga när barnen somnat. Ser fram emot det.

+ Allt om tidskrifter följer med en redaktion i varje nummer. Den här gången ska det bli ett bildrep om hur en dag på Friskispressen (Friskis & Svettis medlemstidning) ser ut. I förra numret hängde jag med redaktionen på Allt om mat. Spännande att se hur olika det kan vara, men ändå lika i sina grundstommar. De har ju olika målgrupper och måste därför jobba på olika sätt, det tycker jag är det mest intressanta att få en inblick i.

+ Det ska vara solig och jätte varmt, så förhoppningsvis ska vi skata! Tänker Skarpnäck eller Högdalen.

+ Eftersom det trillade in två extra jobb förra veckan (porträtt på finansmannen Christer Gardell för GP, och reportage + rörlig för en annan tidning) så kommer det bli mycket sitta framför datorn med redigering och leveranser. Tur att jag bara har en foto-dag på hela veckan. Obs! Det är alltid såhär hektiskt den här tiden på året, andra veckor kan jag kolla hbo sju dagar i sträck och ha ångest.

+ Ska momsdeklarera snart, och den här punkten är så tråkig att jag slutar skriva den nu. Du fattar.

+ Hålla i träningen med Vanja innan vi på onsdag åker till Hundtränarna igen. Tycker mig märka en förändring hos henne (Trots fredagens katastrofkväll när vi tog med henne till skateparken. Det var alldeles för mycket folk, musik, barn, saker som rörde sig fort. Hon var så stressad, orolig och trängd. Ett misstag av oss, vi borde tagit det lugnare – men det var första gången vi kunde skata utomhus!) Hon är gladare, tar mycket mer saker med ro och känns något mer självsäker. Och vi har så kul ihop! Det måste ju va bra?

+ Hänga med en ny kompis på kulturnatten på lördag. Ingen av oss har kollat programmet men det kan väl inte gå snett!

Ps. Om du gillar att bygga grejer, eller vill lära dig, och inte identifierar dig som cis-man, ansök till feministiskt byggläger i Bollebygd. Läs mer HÄR. Verkar bli underbart. Platserna lottas ut och jag hoppas jag kniper en.


13 Apr 2018

+ Att glömma bort sin grundstomme +

Skrivet av Jessica Segerberg

Ett av mina första frilansjobb som fotograf. Ämnet var manlighet, att kunna prata om känslor och i vilka rum som det är okej.

När jag började fota var det som om världen omkring mig innehöll massa hemliga meddelanden. Jag tänkte att jag skulle få fatt i den informationen med mina bilder och visa upp den. Det var viktigt det där, att det fanns en kommunikation, och att den blev rätt. Att man fattade både vad man såg och hur det kändes. Jag sa med mitt foto: här har du en detalj som avslöjar något större. Något mer mänskligt, något skört och stort. Och önskade att det ledde till tankar som var ungefär: aha, nu förstår jag varför den beter sig så/varför det ser ut på det här sättet. Vääldigt ambitiöst tänkt, no pressure att skapa ASVIKTIG och omöjlig bild! Men det är en vettig tanke som jag hoppas slår in ibland.

Men det är lätt att slarva bort grundstommen till varför man gör det man gör, oavsett om det är kreativt eller inte. När jag skulle börja plugga fotografi så sa en bekant till mig

“Tappa inte bort det som är du i bilderna, det är lätt hänt när man lär sig hur saker ‘ska vara’ “

Då tänkte jag att what! Jag kommer ju bara bli bättre, jag vill inte stanna på nivån jag är nu! Jag VET vem jag är och vilka bilder jag vill ta. Och jag blev bättre, jag lärde mig en jävla massa teknik, att berätta en dramaturgisk historia i bild. Variationen, färger, hur man använder ljuset, vad som krävs för ett bra porträtt. Jag fotade jätte mycket.

Och sen glömde jag.
Jag glömde dom där meddelandena. Vad var det jag ville från första början? När jag fotade Staffan, Göran och Bosse i en bastu i Värmland, vart ville jag ta vägen då?

Men typ såhär: När jag och Nichlas letar hus och spårar ur med våra fantasier och tankar, så brukar jag ofta säga:

“Vänta, nu måste vi bromsa! Vad är våra anledningar nu igen? Varför vill vi bo i hus på landet?”

Och svaren är: för att vi mår bäst nära naturen, för att vi vill jobba mindre och mer hemifrån, ha tid med andra saker, äga vår egna plats, ha en skateramp utomhus (okej denna KANSKE går att rucka på.). Och även: elda i tunna, kunna bygga grejer. Ha en ateljé.

Så därför kan vi inte: köpa ett för dyrt hus, bo alldeles för långt bort från Stockholm, ha grannar super nära.

Och det är samma för mig nu. Dra i bromsen. Vad är mina anledningar till att jag håller på med fotografi överhuvudtaget?

Jag tror att listan ser ut ungefär såhär:

Jag vill se människor (alltså, inte på håll. Utan sådär på riktigt. Så gott jag förmår)
Ägna mig åt form och färg
Sprida bra och vettig kunskap
Att berätta och vidga andras (och mina egna) vyer
Ha frihet att styra över min egna tillvaro
Kunna ha med mig jobbet var jag än tar vägen
Leva enligt min egen moral. Det här låter så präktigt jag vet, men jag har en väldigt stark moralisk kompass och vet att när jag får utnyttja den så utvecklas jag som sjutton.

Det är min grundstomme. Och kanske att det är grundstommen även i mig själv. Jag tror att det är bra om dom liknar varandra, jag tror man mår som allra bäst då.

* Läs mer om bilderna här.


9 Apr 2018

+ Veckoplan II April +

Skrivet av Jessica Segerberg

Ett frilansliv.

+ Dokumentera en workshop som Schyst resande håller i. Senare under året ska jag även producera 5 kortfilmer som innehåller intervjuer med inspirerande människor som reser hållbart – känns så jäkla kul och nervöst! {Nätverket Schyst resande är ett samarbete mellan sju organisationer som lyfter frågor om hållbar turism, genom till exempel informationsmaterial, utbildningar, seminarium och rapporter. Vi utbildar också Ambassadörer som är ute och föreläser på skolor, företag och organisationer.}

+ Träna med Vanja. Hon har fått läxa efter förra veckans hundtränar-coachning. De flesta handlar om att stärka hennes självförtroende och att motbetinga saker hon är rädd för (förvandla den negativa upplevelsen till positiv) Det är en del jobb vare dag men jag tycker det är jätte intressant. Och hon tycker det är roligt, såklart, hon är ju en vallhund som gillar att få uppgifter.

+ Redigera alla möjliga bilder som ska levereras.

+ Snacka med AD-Louise om kommande fotograferingar.

+ Få fatt i personer jag måste boka in för plåtning.

+ Läsa och göra uppgifter i min distanskurs om Hundens Beteende. Ju mer jag förstår om hundar, desto bättre för Vanja tänker jag.

PS. Om du ska läsa en berättelse om terrordådet på Drottninggatan ett år senare, så är DEN HÄR  stärkande och fin. Artikeln handlar om Papusa Ciuraru, 84, som blev ett av Rakhmat Akilovs offer när hon satt och tiggde på Drottninggatan. Hon träffades av ett stenlejon som lastbilen körde på. Vilken jäkla kvinna alltså.
– Nej. Jag vill se honom. Fråga vad fan han håller på med. Jag dog inte under Förintelsen, inte i Transnistrien, inte under Ceaușescu, och så kommer den där och försöker döda mig? Vilken rätt har han?

Det är stjärnan Meli Petersson Ellafi som tagit bilderna. 


« Previous PageNext Page »

Instagram

 Började den här helgen med ett dopp. Sen gick vi till övergivna fiskarstugan och såg dimman svepa in. Drack kaffe och såg svanarna på åkern.
 När vi träffar Annemarie Gardshol (som är hyfsat ny chef för Postnord Sverige) så är hon, no pun intended, lite försenad. Det visar sig att hon precis fått en spruta i högerhanden och därför måste hälsa på alla hon möter med fel hand. När intervjun är slut och mina fotograferings minuter börjat frågar jag direkt: vad har du gjort med handen? "Klättrat" säger Annemarie. Och där var svaret på vad vi skulle pyssla med under fotograferingen. #fotografjessicasegerberg
 Jag tog en instagram paus. Mer har jag inte att säga förutom att jag under tiden varit i fjällen och andats vid en älv, gått på begravning, skaffat kontorsplats, fått ett intensivt intresse för långfärdscyklar och vad man kan göra med dom, köpt en dyr vinterjacka, firat min mammas 50 års dag, börjat dricka matcha latte, börjat tycka om det (ta mycket honung och kanel) varit i Värmland, Hälsingland. kört en båt. Sett en säl dö.