Okej, det var en jäkla process och såhär gick det till: Min mellanbror Michael fick i uppgift att skriva en text på tema Havet. När han var klar skrev jag en text inspirerad av hans. Tillslut fick vår lillebror Tim rita en bild inspirerad av båda texterna. När jag frågade Tim vad han tänkt när han gjort den The great wave inspirerade bilden så skrev han ”När man frågar någon om havet så har dom alltid en bra berättelse, en berättelse om deras ungdom.” Word!
Gästtext av Michael Segerberg
Jag står på bryggan och ser ut över det mörk blå vattnet, solen är på väg ner och jag är tio år gammal. Min mamma ropar på mig, kom nu Micke det är dags att åka hem.
Jag vänder mig om och börja gå mot stranden, men så plötsligt så kommer en vild ide farande genom mitt huvud, jag stannar precis vid bryggans början och tar av mig min tshirt och sparkar av mig skorna och efter som jag fortfarande har badbyxorna på mej så vänder jag på klacken och springer så fort jag kan tillbaks över bryggan och dyker i.
Det svala vattnet sköljer över min kropp och för ett kort ögonblick glömmer jag att skolan snart ska börja och att sommaren snart är slut, allt är så frid fult här nere men ändå så levande.
Här spelar det ingen roll hur dålig jag är på matte eller på att stava, i vattnet har jag alltid känt mig skälvsäker och trygg och det är också ända gången jag känner mig riktigt fri.
————————————————————————————
Han är alla färger. Fräknig och blå på somrarna. Och brun, folk säger att man inte blir brun när man är rödhårig men han blir det, bränner sig på axlarna och badar i tshirt när mamma säger det.
Vi badar jämt, har familjekort på badhuset på vintern även om vi egentligen inte har råd. Alla gillar badhuset. Mamma är så nöjd och lugn. Armarna längst med kanten på varmvatten bassängen, fötterna flyter upp, ansiktet blundar mot taket. Hon läser tidningar med kändisar och tecknade blixtar. Vi äter kanelgifflar och saft på blöta plaststolar. Det blir jobbigt att gå ned i vattnet igen efter det, det är så kallt. Micke springer bara rätt ned och trycker fötterna mot botten och far upp och landar med ryggen mot vattenytan.
— Uuaaahhhhhhh! Skriker späckhuggaren. Han tar sats med fenan mot kaklet. Simmar snabbt under ytan.
När riddaren kommer, dyker han upp från ingenstans och viftar med ett svärd. Den skär längst med vattenytan och snurrar runt så en cirkel av vatten sprutar upp. Späckhuggaren är på andra sidan bassängen nu. Han kastar sig dit. Försöker spetsa den mitt i det där hålet där den sprutar vatten eller luft eller vad det är men han missar. Svärdet skär bara genom klor. Han kastar sig snabbt över på sidan igen men det är försent, späckhuggaren har kastat sin enorma kropp ovanpå honom och han sjunker nedåt. Rispas mot kaklet av tyngden, svärdet har glidit ur hans hand och han försöker sträcka sig. Snart är luften slut. Men så får han tag i den, han känner handtaget sjunka in i greppet.
— Gaaaaahhhhhhh!
Där.
Späckhuggarens blod sipprar ut, tyngden lättar och han ser blodet som ljust rosa mot ytan.
Han håller alltid på sådär. Hoppar runt, kastar sig och skriker. Jag spanar och ser att mamma är i varmvatten bassängen, börjar frysa. Micke är lite för långt ut i bassängen egentligen men han simmar bättre än alla jag känner. Det ser väldigt roligt ut, inte roligt som ett skämt, han är döds allvarlig när han leker, utan som att han verkligen har försvunnit iväg till en annan plats. En saga eller nått. Jag står halvägs upp ur bassängen. Han försöker hålla sig nere under ytan, sprutar ut luft så han kan ligga på botten och sprattla på en meters djup. Sen hoppar han upp och skriker dödsvrål innan han försvinner ned igen. Jag är nästan alltid med, men han vill leka så länge och jag vill inte så jag tänker gå upp. Han blandar alltid in mig, eller, vi kommer på leken båda två, men han kan lika gärna fortsätta själv när jag är borta. Han fyller i historien
