Monthly Archives: april 2015

”Om någon sitter med böjd nacke och stirrar ned i knät på sig själv är det antingen ett rep eller en bok där.”

On_1
Segla_2

På den här båten pratar man med varandra. Om någon sitter med böjd nacke och stirrar ned i knät på sig själv är det antingen ett rep eller en bok där.
– Min telefon pajade för … tre månader sen? säger Henrik och rycker på axlarna. Kanske var det ett halvår sen. Ingen bryr sig, han använde den ändå inte. Min har inte haft batteri på en vecka och om den hade haft det vet jag inte vad jag skulle ha den till. Kolla tiden kanske. Nu vet jag nästan aldrig vad klockan är. Bara att jag oftast vaknar innan 08 och att Christian alltid har varit vaken längre för han sitter i sittbrunnen och stirrar ut i havet och dricker snabbkaffe om det inte är slut. Nu är det slut men han mumlar en teori om tidvattnet som inte stämmer och säger

– Men det måste vara inåtström nu, det måste!

Det måste det inte, tycker tidvattnet som är helt knäppt och har slutat följa månen och istället följer solen eller kanske båda. Ingen vet. Allt planerande inför våra dyk blir fucked up och några gånger får vi paddla över rev men det gör inget. Det är en del av det. Dom säger alltid ”det ska inte vara lätt” fast allt är det. Det är så enkelt att andas här, kanske inte varje dag men nästan. Man gör saker som behövs och däremellan pratar man och lagar mat och diskar sin tallrik direkt och sen har man lite tråkigt. Ibland sitter jag längst fram i fören och skriver precis innan det blir mörkt. Försöker ta in att allt ser ut som paradiset jag trodde på som liten. Det och alla bildgooglingar jag gjorde i februari.

Så ser det ut.

Segla_1

”Det har gått femton år och jag stirrar på dom igen, känner hamburgesmak i munnen på andra sidan jorden.”

Dykning_1

Dykning_3

Första gången vi dyker tänker jag på McDonalds. När jag var liten hade dom ett stort akvarium med färgglada fiskar som vi alltid tröck våra pommesfingrar mot. Man visste att de fick ont i fisköronen om man bankade men vi gjorde det ändå, det var ju så starka färger, som levande tecknat. Inte som våra gråa fiskar i mörkgröna vattnet i Lidsjön. (Om man låg tyst kunde man se dom under bryggan) Allt var så mycket mer spännande innanför de där glasväggarna.

Det har gått femton år och jag stirrar på dom igen, känner hamburgesmak i munnen på andra sidan jorden. 

När jag ser den första hajen snorklar vi i solnedgången. Ja. Solnedgången. Det är så mycket solnedgång det kan bli och vi ser horisonten och det känns fånigt för att det är så överdrivet vackert och harmoniskt och som att jag hittat på det. Som att vi är i ett neonfärgat t-shirt tryck med en delfin som hoppar i siluett. Det finns inga delfiner men hajen är där och vi simmar efter.

Andra gången jag ser en dyker vi med tuber och jag andas jätte fort och stirrar nedanför mig och är faktiskt jätterädd fast jag vet att det inte är någon fara. De är hyfsat små och verkar bara lite halvnyfikna och Christian simmar uppmuntrande förbi. Jag är skeptisk och det bubblar framför masken.

Men så tänker jag på att jag skrev
”Jag har inte varit rädd på länge” till Henrik på facebook för några månader sedan, precis innan jag frågade om jag fick komma ned och segla.

Och han skrev att man inte ska vara rädd men jag håller inte med.

Dykning_4

Dykning_2

Seglar i Stilla havet

Palau_1

Palau_2

Det tog tre dygn och tre missade flyg för att komma hit. Christian och Henrik har seglat halvvägs runt jorden under 1,5 år och nu dök Jonathan och jag upp. Vi är inte dom första att hänga på i några månader men allt är nytt för oss två. Ingen kan segla. Ingen kan dyka. Ingen vet hur man får ett cruising permit eller vad som gäller när man seglar in i vissa vatten. Vi kan inga knopar, men vi lär oss.

— Ta inte ned konserverna i hytten, vi behöver skölja av dom och ta bort etiketten, säger Christian när vi står med varsin plåtburksfylld kasse.

— Jaha?

— Ibland finns det kackerlacksägg bakom etiketten. Vi skriver på burkarna istället, säger han och pekar ned i en låda med rostiga konserver. Det är tuschbokstäver på båda sidor.

V I T A  B Ö N O R
T O M A T S Å S
T O N F I S K
S A R D I N E R

Vissa saker går inte att ha koll på, man måste bara lära sig.

Pannkakor