Monthly Archives: augusti 2014

”Det är den avslutande spelningen på största scenen på Way out west och jag står i ett gungande folkhav med två kameror tryckta mot kroppen.”

 

Robyn_3_web

Rebecca_och_Fiona_web_1

Jenny_Wilson_JS_3_webLive bevakade Way out West för Göteborgs-Posten. Rebecca & Fiona, Jenny Wilson, MØ, Mapei, Neneh Cherry, Robyn & Röyksopp.

Det sitter lappar i hela pressrummet. ”Robyn & Röyksopp. 3 sista låtarna. Samling 23.15”. Det är den avslutande spelningen på största scenen på Way out west och jag står i ett gungande folkhav med två kameror tryckta mot kroppen.

Konserten har precis börjat. Röyksopp dundrar och jag tänker att jag måste få en bild på när Robyn kommer ut. Det är enda anledningen till att jag står här. I folkhav. I gung, men hon dröjer. Knäpper Röyksopp bilder och skickar direkt ut på webben från kameran och stirrar på den lilla pilen som ska bli blå efter grön och alla dansar. Slår till objektiven och jag tänker vafan håller jag på med.

Här pågår show och masspsykos och jag stirrar på liten skärm på stor kamera och det skulle kunna gå att släppa fokus ett litet tag på den här festivalen. Det skulle kunna gå att dansa lite mitt i allt det här, hänga kamerorna längst sidorna och följa basen. Så då gör jag det. I fem sekunder.

Och då kommer hon.

Publik_web_1

MO_web_1

Mapei_web_1

neneh_cherry_1_web

robyn_1_web

”Martina! Martina! säger jag och vet hur hon ser ut fastän hon inte har en en aning om mig.”

Martina_Montelius_web_1

Martina_Montelius_web_2

Martina_Montelius_web_3Martina Montelius är författare, dramatiker och regissör. Vi träffades för att ta nya pressbilder för Atlas förlag.

När vi ses är det vår och faktiskt sommar och korsar precis Götgatan när hon går förbi framför näsan.

Martina! Martina! säger jag och vet hur hon ser ut fastän hon inte har en en aning om mig. Men hon säger ojoj hejhej och berättar sen historia om hund som snodde hamburgare precis när någon skulle ta ett bett. Hon tänker på så samma och ändå annat sätt än jag och det utvidgar mig. Gör mig så inspirerad.

Har hittat ett fantastiskt ställe som har jättemånga miljöer inom en jätteliten radie och det gör mig lycklig mitt i en stressfylld dag. Martina förstår precis. När vi går runt ett hörn säger hon

— Men det här är ju helt magiskt!

och vi hittar ljusstrimmor och klätterväxtväggar och betong och sen är vi klara. Hon ska hem och vara sommarmorsa och laga pannkakor till sina barn och jag tar tunnelbanan till Arenagruppen.

Anteckningar från Bangatan VII

Det faller en hög bokhylla med porslin rakt ned i marken fast det gör det inte för det är en dröm. Vaknar med bultande kropp.

Nedanför öppet fönster står en krokig spårvagn. Glassplitter under balkongen och övergångsskylt som tittar rakt upp i himlen. Alla passagerare måste vandra ut ur vagnen och en liten bil längre fram som står med öppen dörr och ser fel ut.

Alla verkar må bra.