Monthly Archives: april 2013

Finläsning

Bröderna Segerberg hälsar på i stugan

Posted on by superadmin

sleepover2

Sleepover3

SleepoverDet är fem år mellan varje bror. Snart får vi en till.

Bröderna kör fort i  gul bil. Svänger in på gruset, lastar ur sig själva och systemetkassarna och fyller upp hela vändplan. Micke är sur. Han är alltid sur  i någon minut när han fått köra hela vägen och dessutom spillt kaffe på tröjan. Chrille är bakfull men registrerar allt. Ser vart vi är och vart vi ska och sätter upp ett fokus på målet. Tim har alltid blivit längre oavsett om vi sågs igår. Han strålar, drar skämt och snubblar på fötterna. Jag visar dom stugan. Dom hittar minst tre saker jag aldrig sett förut och säger att den är fin. Väldigt fin faktiskt och ska vi inte flytta ut på landet? Hyra ett hus någonstans?

Jag har köpt bröd för att dom ska komma men glömt pålägg. De får testa jordnötssmör och kokkaffe de aldrig druckit. Funkar bra, kaffet är inte klart förrän de ätit tre mackor var och ingen hunnit sätta sig ned.
— Ska vi inte dricka te? Det känns som att vi borde dricka te här, säger Chrille.

Vi sover alla på övervåningen. Fem stycken och hela rummet täckt av tyg. De fnissar tills de snarkar och jag är fullständigt trygg.
Nästa morgon åker de igen.

Finläsning

Sommarjobb och tysk potatissallad

Posted on by superadmin

Nwt_sommarjobb Några av bilderna jag tog under de fyra veckorna på förra årets sommarjobb på NWT.

Det är fredag och Mareike gör tysk potatissallad med äpple. Hon står med hörlurar vid diskbänken och lyssnar på Rammstein i hörlurar. Eller, alltså, det är ju inte Rammstein men jag vet inga andra tyska band. Det är mysigt. Inte ofta, men ibland går hon in i en liten bubbla av sitt land.

Många saker har fallit på plats de senaste dagarna och nästan ordnat sig självt. En möjlig lägenhet i centrala Göteborg, en stuga i Nyköping och nu senast hörde Nya Wermlands Tidningen av sig om sommarjobb. Jag var där förra året och jobbade som lokalredaktör i Kristinehamn och nu vill de ha mig på centralredaktionen i Karlstad. Det är som fotande reporter men också med några helt rena fotopass.

Förra sommaren var så fruktansvärt rolig. Att både skriva och fota under samma jobb gör att jag helt klart utvecklade både kreativitet och snabbhet. Vad är relevant, vad ska berättas i  bilden och vad ska berättas i texten? Jag hade alltid en tanke om att jag skulle lägga lika mycket tid på intervjuandet som fotograferandet. Bah, det hände typ en gång. Fotografi får alltid stryka på foten till och med om man utbildar sig till bildjournalist, och ibland tror jag att det måste få vara så.

Finläsning

Översvämning på ön och sista veckan i april

Posted on by superadmin

Fotoskolansthlm

Natanael får hjälp av en tjej som går första året på Bildbehandlarlinjen på Fotoskolan STHLM. De har hjälpt oss anpassa bilderna till katalogen. 

En halvmeter isvatten har skapat problem den här veckan. Vi har redovisning av våra examenprojekt på ön där skolan ligger och vägbanken är totalt översvämmad. Lustigt hur lite vatten kan förändra ens inställning till sin vardag. Helt plötsligt måste vi samla ihop höga stövlar, låna ut och låna dit och planera för att korsa en sjö varje morgon. Naturen tar liksom över och det finns inget vi kan göra. Det är bara att deala. Det är verkligen ingen stor sak, men det är något som ändå ruckar om lite i hjärnan. Jag har inte kontroll på allt. Jag kan inte maila nån som fixar det här. Bara vänta. Så jävla viktigt att minnas.
Det här har jag gjort, och ska göra, den sista veckan i April.

  • Visa mitt examensarbete och prata om klasskompis Henriks grymma projekt. Alla ska prata en halvtimme om en annan klasskamrats fotoprojekt medan man visar dom på projektor.
  • Fika med bästa vän Denise i Uppsala.
  • Korra mina bilder inför katalogen på Fotoskolan STHLM. HÄR kan du läsa om hur det var.
  • Tacka ja till sommarjobb på Nya Wermlands Tidningen.
  • Köpa de sista ramarna.
  • Sova.
Finläsning

På högvarv när bilderna är färdiga

Posted on by superadmin

AretsbildbokenI veckan kom Årets Bild boken på posten. Urban Anderssons bild är framsida. Till höger är en av Åsa Sjöströms porträtten i hennes Fika-serie. Sjukt inspirerande!

Det är söndag. Bilderna är klara. Enligt alla mönster borde jessicakroppen kolla sig omkring innan den stupar och faller in i ett moln av feber. Så ska det inte bli. Jag sörplar ingefära, vitlök och honung i en oväntat läskande kombination för att hålla det på avstånd. Om kroppen säger  ”sov!” är jag den första att lyda.

Eller. Nä, det är jag inte alls. Jag är på högvarv. Om kroppen säger någonting alls är det dolt bakom ljudet av en flygplansmotor. Den där motorn  har växt sig starkare för varje dag den här veckan och nu blåser det stormvindar där inne. Visst går jag runt i stugan och vattnar lite blommor, diskar en disk, klappar en katt – men det är av ren ansträngning.

Jag tror att det hjälper, men är inte säker. Mitt bästa sätt att varva ned efter ett mastodontprojekt är att yoga flera dagar i sträck för att helt byta fokus. Fokusera på kroppen istället för tankar, muskler istället för hjärna. Om man någonsin ska dyka upp i den där boken ovanför krävs det balans och en frisk kropp.

Finläsning

Att fota i det mest känsliga – när vi gör slut.

Posted on by superadmin

Segerberg_1_stor

 

Vi pratar i telefon. Jag säger,
— Vi var ihop i nästan tre år…
— Vi var ifrån varann i tre år, avbryter han.

Jag sitter i bilen mot vår lägenhet. Jag har flyttat, som vanligt. Kameran ligger i passagerarsätet och under några veckor har jag fotat allt. Testat en ny stil, försökt få den att passa in i paniken jag känner och det går okej. Jag fotar på. Men nu sitter jag i bilen mot Värmland för att det är där alla känslor finns. Och där dom är, är enda platsen jag kan göra bilder. Allt annat är på låtsas, allt annat är hittepå. Det är som att laga ett hål precis bredvid hålet och inget blir gjort då. Bara upprepning.

 

Slutet_2

 

Jag stannar i fem dagar och vi gör allt precis som vanligt. Förutom gråten. Varje dag i flera timmar och kameran är alltid med.
Jag har alltid kameran precis bredvid och vi hälsar på hans syster med familj. Leker med barnen och håller handen i soffan. De vet ingenting och det gör ont så fort Lina säger;

— Men det måste vi göra i sommar!

Slutet_3

Tillslut blir det bara sjukt. Vi gråter och jag tar upp kameran. Vi badar och jag fotar. Vi äter och jag tar bilder. Vi gör allt och jag tar. alltid. bilder.

Mitt i känslan och mitt utanför den. Där är jag.
Kan man vara riktigt närvarande och samtidigt tänka på hur ljuset faller? Jag vet inte. Ibland kändes det som att jag helt hängav mig och såg känslorna för det de var, jag tar bilden och tar känslan och så blir det ett.
En grej. Ett verk.

 

Slutet_4

 

Fem dagar går och vi bestämmer oss. Jag packar ned mina sista grejer och allt från väggarna försvinner. Världskartan, poweraffischen och prinarna på farfar. Bilderna jag tar är egentligen bara instinkt. Det som klär allt i känslorna jag har. Den senaste tidens psykiska distans som grott mer och mer mellan oss.  Hur vi båda klivit mer och mer bort från det team vi varit. Allt det fanns i bilderna och jag vet inte hur det går till. Men när man tar bilder flyter känslorna rakt in i dom.

 

Segerberg_8_stor

 

Finläsning

Deadline frukost med wheatgrass

Posted on by superadmin

Frukost
Världens bästa frukost. Müsli med banan, en drös med nötter, wheat grass och det coola nyponskalspulvret. Och kaffe!

Deadline efter deadline trillar in i famnen och ut på andra sidan. Bilderna redigeras, texter skrivs och jag korrar tusen meningar åt min klasskamrater. Det är så. jävla. roligt. Klockan halv två på natten är fortfarande halva klassen kvar i datasalen. Alla bord har energidrycksburkar och en hysterisk vinjetterad bild på skärmen. Snart är vi klara. Snart hatar vi allt som har med välfärdssamhället att göra. I helt vanlig ordning ploppar min inre matfotograf ut och det tar en timme att laga frukost om man lägger upp alla ingredienser i  små högar först. Det gör inget.

Finläsning, Foton

Ett fotoprojekt om att göra slut

Posted on by superadmin

Segerberg_5_storEn av bilderna på Victor Nyåker ur bildberättelsen ’Slutet’ som jag gjorde i höstas.

På torsdag kommer jag visa ett fotoprojekt som var det svåraste och enklaste jag gjort. Det är en dokumentation som pågått under fem intensiva dagar i en lägenhet i Karlstad. Under de dagarna  bestämmer sig jag och min dåvarande pojkvän och bästa vän, att vi inte längre ska vara ett par efter nästan tre år tillsammans. Hur det kändes att fotografera under en sådan känslomässig storm, och varför det både var enkelt och hemskt, berättar jag på torsdag.

Finläsning

What has to be done vecka sexton!

Posted on by superadmin

yourplanetneedsyouMin power affisch som följer med till varje hem. Fick den av en fin tjej när jag flyttade från Gotland.

Okej, nu drar vi igång den här deadline veckan! Mindre bil, mer kollektiv och en hel del bildredigering. Det här är vad som ska fixas!

  • Aktivt börja leta efter ett bra kollektiv i Göteborg. 
  • Hitta ramar och syrafria passepartouer (vafan är det för ord) till hyfsat billig peng.
  • Bikram yoga i Uppsala.
  • Skicka ut pressreleaser  med Pi till ett gäng tidningar och företag.
  • Göra klart master bilder som är anpassade till katalogen (som snart ska tryckas!).
  • Hälsa på Martina och Maja för att visa bildurvalet och få deras blessing.
  • Dricka mer vatten och gå till skolan istället för att åka bil.
Finläsning

”Stugan är full med pappåsar fylld med hela jävla skogen”

Posted on by superadmin

Matlada

Stekta zucchini strimlor med feta, lax, keso, ruccola och nyponskalspulver. 

Är så jävla trött på projektbilder att jag börjat plåta matlådor. Här är det bara former och färger istället för innehåll och strunt. Fuck innehåll, det behövs sesamfrön på toppen. Åt helvete med historien jag letar fint fönsterljus åt zucchinin. I mitten av examensprojektet ägnade jag en hel förmiddag åt att fota nudelsoppa ståendes på mammas köksbord. Jag ser det som ett sundhetstecken.

Just nu bor jag med människor som har väldigt bra tankar kring mat och kropp. De kan mycket om örter, växter och hur de påverkar kroppen och hela stugan är full med pappåsar fyllda med hela jävla skogen. Minst en gång om dagen plockar Jenny fram nån burk ur nått skåp och förklarar att det mörkgröna torkade är en växt fylld med mineraler.
— Häll bara på kokande vatten och låt stå!

Finläsning

”Född på åttiotalets sista år och så rastlös att bara en dator håller mig fast.”

Posted on by superadmin

klocka

Det går en vecka.

Jag är i stugan, jag är i skolan, jag är i Bålsta. Men det går en vecka och jag sitter på samma stol och jag äter frukost på samma stol och det går en vecka. På samma ställe. Och jag förstår att det här är det svåraste jag vet. Att stanna. Det går en vecka och jag säger i telefon att det skulle vara så skönt att byta miljö. När det är det enda jag gör.

Född på åttiotalets sista år och så rastlös att bara en dator håller mig fast. Stilla på en stol med samma skärm men olika platser. Någon säger att min generation är så splittrad på grund av alla valmöjligheter men jag har alltid vetat vad jag vill. Så länge att jag blir misstänksam och i somras på en balkong med vin och Malin så försökte jag rucka lite på det där. Jag kanske inte alls vet vad jag vill? Jag kanske också ska jobba i butik eller bli sjuksköterska eller plugga på universitet fast det verkar så tråkigt.

Och så var det det där med att jag ju är så praktiskt, och älskar folkhögskola och människor som är som mig och inte alls. Och att producera saker, att skapa, att skriva och att fotografera och att berätta om allt. Om dom. Om mig. Om situationer. Men så blir jag rastlös, och tänker att jag bara gör samma saker hela tiden. Hur länge har jag suttit på den här stolen egentligen.