Monthly Archives: oktober 2010
Var med i radio i dag.
Lokalradio i Värmland och pratade om prostitutions artiklarna jag och Per skrev i december förra året.
(Vi lade ut fejkade annonser och kollade efterfrågan i Värmland på köp av sexuella tjänster. Det var helt sjukt vilken chock vi fick när vi insåg hur många personer som hörde av sig. Läs om hur många svar vi fick och vad sjutton vi gjorde i det här gamla blogginlägget.)
Anledningen till att jag var nervös i radio berodde på tisdagsplanerna. Jag och Helena ska hålla i en föreläsning i hela 45 minuter om just prostitutionen i Värmland. Vi ska vara ett lokalt exempel och förhoppningsvis få några själar att tänka ”jävlar, prostitution är inte malmskillnads gatan och avlägset, det är stort och det är nära mig”.
Vem som helst får dyka upp. Så, ifall vägarna leder till Karlstad och Stadshotellet på tisdag, kom för sjutton. Det är vi och ännu fler föreläsare.
Det är galet hur länge den här grejen håller i sig. Och sjukt roligt.
Jag har skrivit om det tusen gånger känns det som. Bland annat här, när vi gjorde en liknande men mindre grej på en kvinnofrukost.
— Hej
— Hej. Det där ser underbart ut du.
— Jahaaru, det är det.
Sådär. Precis sådär börjar morgonen. Bänk vid havet vid solen, banan och macka i folie hälsandes på alla. Som den glada ungen i vagnen.
Hejhejhej!
Le.
I solen. Klädd för finska vinterkriget med Stieg Larsson i handen och ryssmössan på huvudet. Himlen är blå och allt är iskallt.
Klick.
Vi lägger på. Igen.
Igen, igen, igen. Det stör mig att det alltid ska ta slut. Samtalen vi har. Det går liksom inte att ringa upp igen. Direkt efter. När man kommit på en såndär grej som inte betyder så mycket men som man av nån anledning vill ha sagt ändå. En hel radda med godnatt, adjö, jag älskar dig, bara för att nämna att man hittat gamla tidningar från -76 i garaget. Det funkar inte så.
– Olof Palme var på framsidan! Kan man skrika.
Men ingen blir imponerad. Inte ens Palme.
Sover djupt. Vaknar av dörren till gästrumsdörren. Här knackas det aldrig, inte när det bara är på besök. Nej, in väller de. Med hamster i plastboll som rullar på parketten och mamma i mjukisbrallor. Både blond och rödhårig lillebror. Pekar på bollen med djuret i och har bestämt sig för att här ska de inte sovas. Även om färjan, bussen, tåget och bussen tog mig hem till midnatt. Blir glad. Barndomsglad på det där sättet man nästan aldrig blir längre.
Vi steker ju till och med pannkakor. Till frukost.