Sitter på i olika hörn och jobbar med bilder. Han i rörelse. Jag stilla.
Det blev så efter att jag förklarat. Först mumlande, med ett frågande ansikte mitt i täcket han lockat med, sedan med ett mer utförligt ”såhär är det…”. Att jag måste få göra något av min inspiration medan jag fortfarande känner den. Går inte pausa. Finns bara nu.
– Jahaaaa, jamen jag sätter mig och klipper lite. Gör det där du.
Så jag gör det där ett tag.
Drar sedan ned han i täcket.
Jag sitter och darrar. Rent fysiskt sitter jag och darrar för att jag är så fruktansvärt arg. Efter en ytterst fånig, men ändå viktigt, diskussion på facebook med en person som hejar på SD så blir jag så arg. Och egentligen inte på personen, även om min frustration rinner över på den unga människan. Utan på den fruktansvärda bristen på. Jag vet inte, allt. Allt vad läsning, erfarenhet, överhuvudtaget bristen på googling! Ge mig mer googlande informations sökande personer. Ge mig människor som reser. Som ser något annat än ett bolmande stålverk och som faktiskt träffat mer än klasskompisarna i skolan som de gått tillsammans med i 12 år.
Jag blir inte klok. Jag bara darrar.
Dåliga valresultat användes kreativt natten till idag. Den nya startsidan ligger ute så att jag kan få känna och klämma lite på den. Om det är något jag känner mig nöjd med just nu.
Porträttet togs på Blekingegatan en kväll i augusti.
Smuttar på vinet. Läser val-twitter. Anna grät i soffan när jag gick. Hon har varit arg. Såg hur det blänkte tidigt och tänkte att det borde sparas. Det är härligt med mycket känslor.
Uppror och skrik.
Madde har peppat hela dagen. Suttit fastklistrad framför teven tidigt och applåderar när hon hör något bra. Armarna i kors annars.
Sverigedemokraterna ska få bestämma litegrann nu. Vi fasar. Anna slår armarna i den röda soffan och händerna på pannan.
Baby smsar att det blev kallt.
Ja. Det blev det.
