Nedbäddad i sängen och lutar pocketboken mot bröstet när sista sidan är läst. Sorg i kroppen av något som inte är mitt minne men lika gärna kunde varit det. Men feber på riktigt.
I kroppen som ska fara mot Linköping om några timmar och som blir rysligt frisk när den tänker på Alexander och Johan. De grabbarna som håller ens själ ordentlig. Som får den att skaka av skratt och bli fullständigt trygg.
Monthly Archives: juli 2010
Vita trosor och en hand för brösten och den andra som vinkar hej då till dörröppningen. Han säger puss. Sedan pussar han, stänger dörren och hon drar hans linne över huvudet. Packar sin väska. Tömmer tidningspappret ur sina blöta smutsiga skor och går ned i tunnelbanan.
Fönstret är öppet och götagatan hoppar in och jag sitter vid vita väggar och längtar efter att prata och att skriva och att veta. En slags saknad.
Vi gick på bio igår efter ett dygn av nya människor som bara fyllde mig till bredden av samförstånd. Äkta och bra. Vin och gräs och sedan falafelfrukost och fotografiska och vegetarisk buffé. Verkligt fint.
Men vi gick på bio och Robin Hood var som man trodde och han kallade mig kvinnokämpe när vi gick hem och jag kände mig nöjd fast det nog inte var meningen.
Jag har flagor i huvudet och tendens till muskler i armarna. I natt ska jag svänga mina mycket riktigt lurviga ben med fröken Malmö fast i Stockholm. Sedan dyka ner i Victors säng innan han reser bort igen och jag också.
Vi sitter ute på en brygga. Jag och pappa tvekar att sitta på stolarna men kvinnan sade att jo, sitt ni, man kan skrapa stolarna ifall det fastnar någon färg. Vi säger okejdå och låter oss bli bjudna på smälta kakor och kaffe. Vi har snart jobbat i nio timmar och ska jobba en till innan vi sätter oss i bilen och far hem. Jag har ett vitt sträck i pannan som jag upptäcker om lika lång tid. Men vi dricker kaffe och pratar.
Hennes son är med. Han är ett år yngre än jag och vill bli ekonom. Jag tänker att han kanske är kompis med Arvid för han är från Stockholm och det är ju Arvid också. Och lika gamla är de också. Fast han vill ju inte bli ekonom. Och det finns inget vettigt i det resonemanget men de är liksom lika trevliga och ler också. Senare målar vi igen. Vitt. Och det tar lång tid för det är små ytor. Pappa hatar fönsterfärgen. Jag gillar allt. Solen skiner och det är rysligt varmt men jag är varmare inombords för livet är enkelt och min pappa också.
- 1
- 2