Monthly Archives: februari 2010

Har dragit rullväska utan rull med skateboard och fjällräven på ryggen. Snön är blöt men här är det torrt. Vi blir bjudna på linköpingsfrukost med honungsyoghurt med bröd och litervis med kaffe. Bea dricker alltid kaffe och man dricker alltid kaffe när man är med Bea. Hon lånar ut massor av skateskivor och säger att det bara är att posta tillbaka dem sen. Det är inga problem. Ta den här också. Den är snygg. Här är snowboard men det är bra musik.

Bea har Victoria. De har flyttat ihop och det är därför vi är här. Och för att de har fyllt år. Allt är egentligen månader sedan men nu blev det av och det är trevligt. Det är alltid häftigt att se hur två personers saker och liv flyter ihop på samma väggar. Hur Victorias Sex and the city box går ihop med Beas stora affischer och skivsamling.
Det är häftigt och det fungerar. Det går att sammanföra.

Vi säger hejdå och pratar om det allra sista. Städar bort alla högar med texter. Kramas och äter lunch i matsalen och dricker té efter.
Nu är det lov. Sedan är det praktik.
Jag ska bo i Trollhättan i fem veckor i en liteliten lägenhet som jag lyckats få hyra. Och så ska jag jobba på en dagstidning. Och så ska jag lära mig en ny stad. Kanske hitta någon att fika med. Bo själv. Göra allt själv. Hitta till busshållplatser. Hitta till redaktionen.
Skriva och fota.

Och jag ska inte åka skateboard med alexander i gympasalen. Eller bli ruffsad i håret av Johan. Eller bli våldsamt kysst av Victor i matsalen. Eller skratta åt de fina tjejerna. Eller ens för gudsskull få slå arslet av mig på basketen.

Nej. Jag ska göra något helt annat ganska länge nu. Och det känns spännande. Och rätt. Och lite fel men mest rätt. Något är på gång och jag väntar spänt.

Jag har inte målat hus med pappa som när den här bilden togs. Utan åkt och hoppat med skidor. Kört vilse i skogen och stått med snö upp till midjan, skrattat och tänkt att hur ofta händer det här och har det någonsin hänt mig förut?

Snö till midjan. Skidor uppepå och stavar också. Men inte midja.

Allt har vart så hektiskt den här veckan. Jag har jobbat som ett as och fotat nästan allt i hela världen. I helgen blev det en musikvideo inspelning, skådisrep, och en sminkad Johanna. Sedan har det vart Maja. Bilder till något med arbetsförmedlingen. Och åtta olika förslag till skådisarnas affisch. Den är klar nu och jag känner mig nöjd över att jag jobbat så jävla fort och så jävla mycket. Att den vart väldigt bra och att de tyckte det också.

Nu är jag i hysteriskt behov av lugn men tänker istället låna Emmas Håkan Hellström skiva. Sedan kasta mig ut i gympasalen med brädan och bli svettig. Svettig och hysteriskt ska jag svinga den under mig för jag har lärt mig det nu. Jag vågar. Och så behöver jag vara ensam och så behöver jag en jävla massa uppmärksamhet. Hur det går ihop löser man inte. Inte förens några blåmärken dykt upp på smalbenet.

Alexander jag saknar dig.

Ebba, möt mig i Stockholm på måndag.

Vi får semlor i skolan för att man ska det. Jag äter min i en tallrik med mjölk för att jag lovat en brändamandlar försäljare det. Nu är det gjort och det kändes spexigt. Som att äta gröt fast inte.

Inatt sov jag inte utan fotade Johanna med en massa smink på sig. Brevid en gammal filmprojektor som står och är fin vid en ingång till skolan. Så den fick sluta med det.
Johanna made some love to it och jag var astrött och väldigt åttiotalssminkad. Hon fick några coola på mig med sin ringblixt. Sedan gick vi hem och klockan var tre.

Jag har gjort fyra affischförslag på fyra timmar till skådespelartvåornas affisch och känner mig hypad och pepp här vid den stora skärmen.
Det är roligt att leva såhär.

Alexander sover i ett skjul utan sovsäck där borta i Marocko. Ingen är förvånad.