Igår höll jag en intervju med några killar i rutiga skjortor. De har vart med och byggt upp Karlstads skatehall och har lyckats förjävligt bra med det. En var febrig men cyklade ner med glansiga ögon.
Under intervjuer kan saker lätt bli lite stelt även om jag alltid försöker att dra ner det hela på ett övergripligt plan, som att man bara råkar sitta där och kommit in på det faktumet att de driver en skatehall. Men eftersom jag trots allt sitter där med block och penna och de känner ett behov av att namedroppa för att alla ska få sin rätta uppmärksamhet, så är det inte det mest naturliga. Förståligt nog.
Men efteråt, när man formellt avslutat intervjun så dyker det upp andra grejer. Man blir lite mer den där personen som är på besök och får andra grejer visade för sig som de kanske inte tyckt är så nödvändigt. Men det är precis vad det är. Det är det viktigaste. Allt runtomkring. Allt jag känner, luktar och ser är viktigt för intrycket.
Jag trivdes som en galning.
Sen gick inte bussen till Molkom på två timmar. Då får man dricka yoghurt på tågstationen och fylla i anteckningar. Läsa och lyssna på Beach boys. Gömma nycklar i handflatan och gå till bussen i mörkret.
Och fortfarande trivas.
